For nagra dagar sedan, nar jag over telefon talades vid med kara far, insag jag plotsligt hur ljuvligt livet verkligen kan vara i sina basta dagar! Med en slapig och uttrakad rost berattade han for mig hur temperaturen hemma utan forvarning dykt ner laga ensiffriga tal, samt att det hade varit snokaos just i Lund av alla platser! Trots mina upprepade uppmaningar sa kunde pappa inte inte rapportera nagot annat av namnvart intresse! Vid tidpunkten for samtalet stod jag med kritvit, finkornig sand mellan tarna och blickade ut over en strand sa naturligt vacker att jag knappt kunde tro det! Da var vi pa Perhenthian Island, och for mig personligen sa var det en forsta erfarenhet av strander likt dem man ser i Ving-kataloger men egentligen inte tror existerar! Dem existerar, tro det eller ej! Pernthian ar, bortsett fran sina magiska strander, egentligen en liten flytande skithog nagonstans utanfor Malaysias vastkust! On ar dock inte overexploaterad som andra oar narmre Phuket, men exploatering har bade sina for- och nackdelar! Fordelen ar sa klart den valdigt befriande och bohemiska kansla som nastan omedelbart efter landstigningen uppfyller sjalen med inre frid, och sadana dar yoga-grejer! Nackdelen ar dock den att utan permanenta energilosningar drivs hela on pa gamla rostiga dieselgeneratorer som konstant star och brummar hogljutt, nagot som tyvarr forstor lite av det naturliga intrycket! Dem fa gangerna da lugnet faktiskt fick harska en halvtimme eller mer, var da nagon av generatorerna klappade ihop totalt! Sophantering och byggplatser och tva andra falt som Perhentian-borna inte riktigt har koll pa. For en billig peng sa lyckades vi fa tag pa tva ganska schyssta bungalows nara stranden. Dock sa behovde vi varje dag via en betongbro overskrida ons primara sophog, eller snarare sopsjo da allt dassvatten ocksa kanaliserades hit. Val nera pa stranden var luften, ljudet, lukterna och framforallt vyerna mycket sexigare! Nagot som aven kanaliseras mot Perenthian ar hoga vagor och starka vattenstrommar. Oforsikt eller snarare overtro pa sina egna begransningar kan latt leda till tragiska oden! Tyvarr fick vi alla bevittna ett sadant tragiskt ode da tre personer drunknade den andra dagen under var fyra dagars langa vistelse! Z var till och med i handelsernas centrum da han hjalpte en grupp personer barga en av drunkningsoffren, som inte manga minuter efter konstaterades avliden framfor ogonen pa oss. Det kan mahanda lata som en billig klyscha, men du ar en forandrad person efter att ha beskadat en sadan scen. Den foljande eftermiddagen flot stilla och sakta forbi da jag gissar pa att alla av oss begrundade livets markliga gang. Dagen efter hade dock on redan repat sig fran handelsen och med det blev vart humor med detsamma mycket battre. Var vistelsen pa Perenthian kan sammanfattas foljande: billiga luncher, branta promenader samt skona olhavarkvallar pa strandens tva reggeabarer! Dock far jag inte glomma att beskriva Magnus plotsliga insjuknande! Trotthet och huvudvark overgick snabbt till 43-45 graders feber, och det samtidigt som han lag i en bungalow utan flakt med en dagstemperatur som snittade 35 grader. Jag ar makta imponerad att han trots detta miserabla tillstand anda tog sig krafterna att dra nagra skamt typ som: “Vad handisch Gustinko?” Mycket roande! Efter Perenthian bar det av till nasta o, Koh Lipe, och efter mer an 24 timmars konstant resande som innefattade gransovergang till Thailand och flertal hetsiga taxireso, kunde vi nojt konstatera att vi natt paradiset. Om Perenthian hade tilltalad var estetiska sida, sa rev Koh Lipe alla granser for mig personligen. Efter tva dagar rekognosering av on bestamde sig jag, Z och Mackan far att erovra dykcertifikatet! Trakigt no sa kunde inte Magnus hanga med da han tidigare har haft en punkterad lunga, som i dem flesta fallen omojliggor dykning. Utan ett lakarintyg fran en doktor sa kunde de erfarna grabbarna pa Forra Dive Center tyvarr inte lata honom dyka. Sa det var en milt skeptisk och forsiktig svensk grabbtrio som pa morgonen av var forsta utbildningsdag fick mota var dykinstruktor SERGI MORTE, den stolta katalanen fran Barcelona. Den 28-arige, och valdigt harige, Sergi var inte sen med att delge det mesta av sin livshistoria. Manga och langa utlagg handlade om hur under hogsasongerna erovrar sina kvinnliga dykelever och annat kvinnofolk som just vistas pa on. Koh Lipe ar ar kort och gott Sergis reservat. Var skeptiska installningen forandrades dock radikalt under dem fa dagarna vi var under Sergis befal, och jag tror att jag talar for oss alla tre nar jag sager att kanske var dem mest roligaste sakerna jag nagonsin genomlevd. Det forsta riktiga dyket ar sjalvklart det mest minnesvarda, nar du for forsta gangen overvaldigas av det sjuka faktum att du faktisk andas narmre tjuga meter under havsytan! Vi alla tre klarades oss galant enligt var spanska mastare. Dock sa har jag tydligen en forkarlek for att sluk mycket syre, vilket resulterade att jag fick byta upp mig till en 15-liters tank istallet for den 12-liters tank som dem andra anvande. Dock hjalpte detta foga da jag under vart fjarde dykpass anda lyckades forbruka all min luft – turligt nog endast fem meter fran ytan, vilket antagligen bidrog till att paniken aldrig hann att lamsla min bastanta 95 kilos kroppshydda med total katastrof som foljd. Dykningen bidrog till stor del att tiden pa den fantastiska paradison flot forbi valdigt snabbt! Vistelsens pa on avslutades med en middag for att avtacka Sergi for hans fantastiska insats som instruktor, och detta trots att han under sin dagliga siesta alltid berikade sig med viktiga vitaminer och mineraler fran sin feta joint. I sin tur bjod Sergi oss alla pa en sista rejal buffe av saftiga och extra snuskiga sexhistorier, och skratten forsatte eka langt in pa natten!
Efter tva relativt lugna vistelser var nu sugna pa ett par rejala strandpartyn IBIZA-STYLE, och darfor gick turen till nasta o, Koh Phi Phi. Men det ar en annan historia, som far aterberattas av nagon annan av vara valdigt fortraffliga och foredomliga gruppmedlemmar!
Det sista jag skulle vilja tillagga ar att rekommendera alla er lasare att resa till Thailand – du kanner dig plotsligt forbannat rik, nagot som du antagligen aldrig kommer kanna dig igen. Haha… Skoja. Dryga snobbskamt brukar inte ga hem!
…och hartill vill jag infoga ett numera klassisk citat signerat Sergi Morte, Koh Lipes basta dykinstruktor, samt kvinnornas gissel!
“Eyyy bastardos (katalanska for horungar), are we diving or not?!?!”
Alles gut, und gut ist genuck! BASTAAA!
